AAARGH

Jag känner att jag börjar hata människor igen. Känns verkligen härligt. Efter ett år av enbart trevliga bemötanden & upplevelser var det väl dags för lite sådant. How lovely!Eller okej, det var väl lite överdrivet. Det handlar inte om att jag har massa undertryckt ilska eller så, bara att jag blir så fruktansvärt förbannad nu över detta skitsnack. Visst, det var jävligt dumt att det blev som det blev men gjort är gjort och det var en jävla oseriös engångs grej. Chilla för fan. Ja, jag känner mig väldigt irriterad. Och i synnerhet när jag misstänks felaktigt för saker som inte existerar. Det här kommmer att störa mig länge. Riktigt länge.

FAN

FUCK. Min plan sprack totalt. Kan ju fan inte åka upp förbi solle när jag ska tillbaka till tärna i maj. Varför inte? Jo det kan bli lite svårt när jag FLYGER ner. Smart. Verkligen jätte smart.

Åttonde april

Det blev inget bänkande igår, fick ångest när jag såg bänken. Blev lite armar och mage i stället. Eller ganska mycket snarare. Lika fint som vädret var igår, lika dåligt är det idag. Verkligen ett jävla skitväder. Jag stannar inne med undantag för en planerad löptur som jag just nu försöker samla mental kraft till att orka genomföra i snögegget. Men va fan, knä- och ryggskydd på och mjukisdress av. Nu ska jag ut.

Man är ju höjden av effektivitet!

Sprintande på fjället idag igen - resulterade i ett antal nya fräknar i fejjan. Är mycket nöjd med den markanta gränsen mellan käkpartiet och den bleka halsen. Snyggt! Pluggat lite har jag också. Men det var inte så kul så nu ska jag se om jag kan få ett gratis gymbesök igen. Lite Ök denna gång, måste fan börja träna inför bänkartävlingen! Ska man ta 65-70 kanske man borde ligga i lite.

Gymning på g!

Igår längdade jag i solskenet. Sprint runt hela Bröfjellet! Kändes i de bakre delarna vill jag lova. Känns bra att komma igång lite igen. Idag ska jag ner på gymmet i Trysil. Första gången på veckor som jag lyfter lite skrot igen och inte bara ligger på golvet och rehabar! Knät känns ok och axeln också så detta ska nog gå susen. Har ju fått det påpekat för mig att jag måste ha gått ner i vikt. Tydligen var man lite bitigare i höstas! Kan säkert stämma, rutorna är lite odefinierade just nu men nu ska jag nog råda bot på det också. Så alla blir nöjda och glada!


update: jag kom undan utan att behöva punga ut med några stålar för gymbsöket som förövrigt var mycket lyckat. Det gäller ju att utnyttja det faktum att man föddes som tjej. Nä, så gick det inte riktigt till, idag. Det var snarare faktumet att det var otroligt tomt på folk i lokalen som gjorde att pojkstackarn i kassan i princip inte vågade ta betalt. Det var ju ändå ingen som skulle se. Gratis är gott!

Loss of appetite

Ibland händer det att jag tänker tilbaka på den gamla tiden. Ibland händer det också att jag tänker tillbaka på mellan tiden, tiden efter den bra gamla tiden så att säga. Tiden då allt bara var ett enda stort kaos. Det är sjukt egentligen hur man mår i hjärtat kan påverka en fysiskt. Jag minns till exempel att oftast var jag inte ett dugg hungrig. Tappade aptiten totalt liksom. Nån period åt jag inte fruktost en enda dag. På lunchen lade jag upp en liten portion av det som jag då tyckte var motbjudande skolmat, bara för att det skulle se bra ut, men egentligen åt jag bara ananas. Middagen var väl ungefär i samma stuk. Vissa dagar blev det bara hårdbröd andra ris med kyckling. Jag åt i princip enbart protein i form av kyckling det året. Sinnessjukt egentligen! På helgerna var det väl egentligen ännu värre. Jag drack vatten, saft och mjölk men det var ungefär allt som slank ner i min kropp också. Åt jag så åt jag bara det jag verkligen var sugen på, vilket var hallon eller popcorn typ. Jag har så svårt att fatta att det där var jag. Det är så stört att jag av alla människor inte kände för att äta?! Men jag hade i princip en konstant känsla av illamående i några veckor om inte månader. En reaktion på sorg antar jag. Jag fattade inte det då, men det var ju vad det var. Relativt skönt att den tiden är över! Det krävdes nog att jag flyttade för att det skulle bli helt bra. Lite distans till det hela, innan var det så nära inpå. Nu såhär i efterhand är man i alla fall finally free och back in business med käket!

Brats

Är i Trysil. Kom igår. Är redan less. Inte på placet dock utan snarare de satans jävla ungarna som springer runt här utanför. Högljudda och utan vett och etikett dunkar de i väggarna, kollar in genom fönstrena och skriker attack stup i kvarten. Fula är de också. Dreggliga ungar som inte kan hålla sig på sin tomt är det värsta jag vet. Gå och lägg er för fan.

If you can't fix it with gaffa tape you haven't used enough?

Alltså, min mobiltelefon måste vara världens mest hållbara mobiltelefon. Faktum är att jag skulle kunna sträcka mig till att säga att den var helt sinnesjukt hållbar. Fram tills nu alltså. För nu håller den ihop med hjälp av silvertejp. Färgerna på displayen är helt cp och ljudet är inte helt hundra. Dessutom kan det dröja dagar innan smsen anländer till inkorgen. Men så blev det först nu den senaste veckorna! Innan dess har den blivit tappad i golvet/marken/asfalten hundratals gånger, legat i snön i ett flertal timmar i olika omgångar. Blivit borttappad. Levt ett hårt liv helt enkelt. Ändå så har den fungerat helt utmärkt. Till och med när den efter att ha blivit tappat en gång för mycket, i princip delade på sig fungerade den. Det enda som håll ihop de två delarna var kablar. Men med lite tejp så var den saken fixad! Fast nu hjälper inte ens tejpen. Nu blir skärmen svart eller randig utan förvarning. Det innebär att jag måste kunna alla nummer utantill för att överhuvudtaget kunna kommunicera med någon. De enda nummer jag kan utantill är i princip min mammas, pappas och mitt eget. Så ja, ni ser ju att urvalet inte är det största. Slutsatsen av detta är att jag motvilligt har insett att det är dags att köpa en ny telefon, frågan är vilken? Jag kollade runt lite i en affär för någon dag sen. Något jag borde ha undvikit för det ledde till att jag blev övertalad till att visa min tejpkreation. Killarna i affären sa efteråt att de inte hade haft så roligt på jobbet på flera månader. Så ja, det är väl dags att förnya sig.

Här är den, världens mest hållbara mobil!

Status

Status knä: uppfuckat, fortfarande status quo
Status mobil: helt uppfuckad. Snart dör den. Helt.
Status liv: har inget liv! pluggar för mycket.
Status skidåkning: 1 dag på snart 2 veckor. Jag försmäktar!

Stop being a bitchy little cheerleader about it

Jag har kommit på en sak. Jag har varit så sjukt lagom i år. Inte arg alls knappt. Då är jag ändå jävligt bra på att bli sur. Tända på smågrejer. Vara mer sarkastisk och ironisk än vad som är bra för en människa. Bli en skitstövel helt enkelt. Har jag varit det i år? Hell fucking no! Känns ganska skönt men också ganska beiget. Jag följer liksom mer en rak linje nu i stället för en bergochdalbana. Känner mig lite tråkig!