Tänk vad lite öl kan göra

Jag gissar på att bakisångesten från i förrgår kanske hänger kvar och gör sig påmind även idag hos vissa. Så full som den jag tänker på blev är ingen vidare bra idé att bli. När jag säger full menar jag riktigt rejält på arslet, anta att personen i fråga har dragit i sig en hel shotbricka själv. Ungefär så full menade jag! Hoppas för din skull att minnesförlusterna är stora.


Själv har man ju tur och blir aldrig bakis, framförallt inte i lördags då jag agerade chaufför. Dessvärre betyder inte alltid utebliven bakfullhet, utebliven ångest. Jag har varit där ett par gånger. Jag lever extremt mycket på impuls, dessvärre. Självbevarelsedriften borde förmodligen vara en aning mer utvecklad än vad den är hos mig. Brukar sådär framåt småtimmarna kunna få för mig många strålande idéer som i efterhand inte känns så fantastiskt strålande. Dessa idéer innefattar ofta en käft, ingen som helst eftertanke och ett jäkligt dåligt omdöme I vissa fall en mobil och ett jäkligt dåligt omdöme. Detta är givetvis inte bra för mitt vardagliga liv mellan shakarnätterna. Jag har kommit fram till att det finns dessutom flera olika sorters bakisångestar.

• Minnesluckor: Inte så himla kul när man vaknar upp dagen efter och inte har en aning om vad som har hänt, för en själv alltså. För ens polare och bundsförvanter, eventuellt hela stan får sig ofta ett riktigt gott skratt. Ångesten brukar kunna utveckla sig när dessa "vänner" så snällt talar om för en exakt vad som faktiskt har hänt. Med diverse tillägg - för själv har man ju inte en jävla susning om händelseförloppet!
• "Fotoångest": Något som ofta kan uppstå i samband med minnesluckeångesten. När i helvete togs den där bilden har vi ju alla tänkt någon gång. Där för alla att åskåda står man och ser allmänt fördjävlig ut. Svetten rinner, ögonen är blodsprängda och man gör någon konstig tillgjord pose med någon man nyss träffade vid baren. Det går då upp för en mer än på punkten innan att man inte har en jävla aning om vad som hände mellan 1 och 2 kvällen innan.
• "Vakna-upp-hos-en-främling-ångest": Denna typ av ångest är inte roligt för någon, men jag skulle vilja poängtera att det är speciellt inte roligt för de vänner som inte har en aning om var personen hos främlingen ifråga kan befinna sig.
• "Släpp-efter-inför-hela-stan-ångest": Ja för de som har sluppit uppleva detta kan jag säga att det innebär att man dagen efter kvällen före har minnen som inkluderar bortgråten mascara eller ilska i stora mängder, samt publik. Alltså inte helt privat.

Döslistan is updated.

Jag tycker skiten är så sjukt patetetisk. Fy fan. Vad är det med grejen att det är populärt i den här stan att inte våga stå för det man tycker själv, utan måste skicka andra som ska framföra ens åsikt? Utan att dessa ens kan säga vems åsikt det är de framför? ”Hej jag tycker såhär om henne, säg det till henne, skäll gärna, men jag vill vara anonym!” What the fuck?! Vi är för guds skull vuxna! Säg det själv liksom?! Det är patetiskt att inte våga stå upp för sina åsikter. Och vad är grejen med att blanda utomstående? Och kan bara folk lära sig att alla människor kan inte älska varandra, älskar man alla i hela världen är det något som är allvarligt fel. Helt allvarligt. (Kolla upp det innan det är försent, you might just die) Vissa går man ihop med, andra inte. Så är det bara och så kommer det alltid att vara – genom hela livet. I skolan, på jobbet, på det jävla ålderdomshemmet till och med. Det är bara att inse det. Man måste ju för fan inte lösa allt. En del saker är som de är. Varför man inte bara lever vidare utan måste sitta och ta upp och älta skit fattar jag inte. Varför ödsla energi på någon du inte ens gillar? Genom att sitta och skvallra med tränarna? Gud, väx upp.
Trodde jag redan hade gjort klart detta, men för tydlighetens skull: Är det något ni vill att jag ska veta, säg det till Mig då. Inte någon annan.

Varje gång jag är arg lyssnar jag på Killers, Sam’s town. Fatta att den snurrade konstant i höstas. Speciellt låtarna Sam’s town & for reasons unknown på skivan funkade bra.

Why do you waste my time
Is the answer
To the question on your mind
And I'm sick of all my judges..

"är du Katrin Sculmans okända lillasyster.. ni är lika elaka" haha!

Välkommen till helvetet

Igår reste jag hem, och hem kom jag ju, tillslut. Fy fan, jag hatar att resa kommunalt. Fullt med massa puckon. Det är som om dom fyller tågen med dem. Träffade väl ett 10-tal redo för hispan - som vanligt. De irriterar mig något enormt! Bland annat så råkade jag ut för en ex-polsk tant som vägrade flytta på sig - fast att hon satt på min plats och jag tryckte biljetten i fejat på henne. Plus att jag åter igen blev påkörd av en småbarnsförälder med barnvagn när jag skulle gå till tåget på centralen. Bara för att de har varit narcissistiska nog att skapa en klon av sig själv så anser de att de har förkörsrätt och att alla andra ska flytta sig när de kommer och drar sin dreglande brat. Samt att jag nästan blev nerslagen av en gubbe och en tant som gick mitt i en smal passage, svinlångsamt ska tilläggas. Jag sprang lite smidigt förbi på sidan. Då jävlar tände kärringen till. "Men guuud, vilken människa som går om på insidan sådär. Har folk inget vett nuförtiden?"Russinen tror att de kan säga, göra och vara som de vill. Bara för att de är gamla. Bara för att man måste använda kol-14 metoden för att ta reda på deras ålder betyder inte det att de förtjänar respekt. Fy fan för er.

Här är en lista på de onda saker jag hoppas ni råkar ut för under era fjant liv:

• 
  
  Matförgiftning


• 
  
  En hajattack


• 
  
  Att ni bränner er första dagen på eran solsemester


• 
  
  Att ingen kommer och besöker er på ålderdomshemmet, om ni nu inte dör innan dess vilket jag hoppas på.


• 
  
  "papercuts" mellan fingrar och tår


• 
  
  Att eran bil pajar (ni som har bil) och sen inte startar när den till slut har blivit "lagad" av bilverkstan

NI SAMTLIGA ÄR SATAN I MÄNSKLIG FORM

Med Vänliga Hälsningar

en trött resenär