Saker som aldrig upphör att förvåna mig

Ni vet sånna där killar som har den där lite olyckliga tendensen att betrakta sig själva som guds gåva till alla tjejer. Som spelar spel och sweettalkar. En sån hade jag oturen att träffa på för några dar sen. Igen. Han var just en sån där kille som borde se sig själv i spegeln lite oftare. Skaffa sig lite självinsikt. Visst, han är snygg. Visst, han har den där spännade badboyauran runt sig. Visst han kan vara rolig. MEN, han är rolig på andras bekostnad. Han inte bara verkar ha en badboystämpel - han är en skitstövel. Det är inte bara andra som tycker han är snygg - han gör det också, han vet det, han använder det. De där killarna verkar bra på håll, men de är egentligen bara ett skal, ett snyggt fodral som döljer en hög med skit.
Men varför lever och frodas de för? Fortfarande och det är 2000-talet vi snackar om! För de flesta har ju gjort det. Fallit för en grottman. En sån där supermanlig och otämjd varelse man vanligtvis bara ser på film. Två dagars skäggstubb, svällande muskler och ett leende värdigt en pepsodentreklam. I verkligheten är han ointresserad, osympatisk och dryg. Och tjejer älskar honom. Ändå. WHY liksom?! Det är så sjukt ologiskt att man får blodsockerfall bara att tänka på det.

Sådär ja! Då har man varit lite lagom djup och fått utlopp för gnäll så det räcker i någon månad eller så då!

En annan grej som förvånar mig är att en annan kille har varit och tränat med landslaget i paintball. Jag menar, finns det ett landslag i paintball? Vad gör de när de tränar? Jag ser framför mig hur de bara använder gul och blå ammunition, deras coacher som naturligtsvis är gamla proffs videofilmar dem under deras "träning" och sen på kvällen har de filmvisning. Där säger den äldsta coachen saker som: "Johan du som är mittback måste ta större ansvar, både höger och vänster ska vara under din uppsikt." typ.