Här sitter jag nu i min nya lya. Känns fint, känns bra, känns sjysst. Det kan bli ett place att minnas denna lägenhet på.. eh .. vägen.. fuck. Jag vet inte adressen. Men va fan det handlar om Tärna, behöver man ha en adress? När jag kom hit igår kväll satte jag genast igång och snokade runt bland alla lådor och skåp. Luktade på mina kläder i garderoben, klappade lite på soffkuddarna, hittade tunnbröd som jag åt utan smör. I garderoben hittade jag förutom en liten del utav mina kläder, (ordvalet liten del är en underdrift, jag undrar hur jag ska klara mig hela året) ett paket, JO ni hörde rätt ett paket! Det är ju så att om 20 dagar eller så fyller jag den magiska åldern. Den där man får systema och komma in lagligt på krogar med 2-år-mognare-än-18års-gränsen. Paketet var en kartong lite format som en tårtbit. Fick mig att undra om jag skulle få en gitarr. Sen kom jag på att jag inte direkt har önskat mig en gitarr i år. Men om 20 dar får jag veta! I en annan låda hittade jag en vinflarra, hur hamnade den där? Vems är den? Har jag haft den förr? har ingen aning!
I helgen var jag i Solle, min gamla hemstad kan man ju faktiskt säga. Det kändes jävligt kul att vara där, inte trist, inte ledsamt, inte jobbigt, inte ångestladdat - inte något åh det är här jag hör hemma och det är här jag vill vara. Bara fan vad kul det är att träffa gamla vänner man inte har sett face to face på månader & sånna man inte snackat med på fejjan ens på år och dar. Synd bara att de flesta skidisarna inte var hemma. På lördagen var det halloweentema på bowlingen, som man inte har besökt sedan man fyllde 18. Men det var okej, lite kaos eftersom att det var hela 350 pers där eller ngt. Grattis till ert smarta system i garderoben! Äsch, allt kan man ju inte begära. Utklädnader var det gott om, allt ifrån sånna som var för mycket för den som vill behålla aptiten, de som var jävligt trist och förutsägbara till grymma häftiga costumes. Själv hade man ju inte tyrolershortsen man äger med sig så det blev ett par lånade jeans i stället. Samt sneakers. Med blåmärkena hade jag väl i och för sig kunnat hävda att jag var ett misshandelsfall. Men nej, det kom jag inte på förrens i efterhand. Så jag gick ut som mig själv. Under kvällen förade jag med underbart roliga människor (fast det var en som saknades), med dem åt jag svinigt god kantarellsås, drack efterlängtade öl, kollade på roliga sommarkort och njöt av finfina hallon samt testade att vara blond, blev godkänd av mammor, snackade med pippi om muskler och blev bjuden på bål med hembränt, som jag dock avböjde till. På krogen träffade jag fler gamla polare, vaktade champange, blev omkringknuffad på dansgolvet, smågnabbades med en annan precis som förr konstigt nog, blev fasthållen och tvingad till kort, sjöng med i väldigt dåliga klassiker, hörde poison vilket jag tyckte var hillarious men ingen annan fattade varför, var med på kort där man var med på det & såg allmänt ruffsig och glad ut. Efteråt åt jag en pizzaslice jag knappt orkade, testade en svartrockarperuk, snodde cigg som världens syster duktig, blev övermannad och avplockad ciggen, tjaffsade lite med en gammal äcklig man som sa opassande saker om privata delar, sa massa hejdå, gick och frös halft ihjäl i min skinnjacka, fick höra uttalanden som fick mig att häpna lite men ändå inte kan tro är helt sanna, hörde hulkade spyljud akompanjerade av Agnes, pratade lite med någon jag inte tror mår så bra som det ska verka som och tillslut somnade i en väns soffa. Allt som allt var det mycket skratt, lite ilska men mest bara glädje som fan, Jävligt sjysst helg helt sammanlagt enkelt!
I helgen var jag i Solle, min gamla hemstad kan man ju faktiskt säga. Det kändes jävligt kul att vara där, inte trist, inte ledsamt, inte jobbigt, inte ångestladdat - inte något åh det är här jag hör hemma och det är här jag vill vara. Bara fan vad kul det är att träffa gamla vänner man inte har sett face to face på månader & sånna man inte snackat med på fejjan ens på år och dar. Synd bara att de flesta skidisarna inte var hemma. På lördagen var det halloweentema på bowlingen, som man inte har besökt sedan man fyllde 18. Men det var okej, lite kaos eftersom att det var hela 350 pers där eller ngt. Grattis till ert smarta system i garderoben! Äsch, allt kan man ju inte begära. Utklädnader var det gott om, allt ifrån sånna som var för mycket för den som vill behålla aptiten, de som var jävligt trist och förutsägbara till grymma häftiga costumes. Själv hade man ju inte tyrolershortsen man äger med sig så det blev ett par lånade jeans i stället. Samt sneakers. Med blåmärkena hade jag väl i och för sig kunnat hävda att jag var ett misshandelsfall. Men nej, det kom jag inte på förrens i efterhand. Så jag gick ut som mig själv. Under kvällen förade jag med underbart roliga människor (fast det var en som saknades), med dem åt jag svinigt god kantarellsås, drack efterlängtade öl, kollade på roliga sommarkort och njöt av finfina hallon samt testade att vara blond, blev godkänd av mammor, snackade med pippi om muskler och blev bjuden på bål med hembränt, som jag dock avböjde till. På krogen träffade jag fler gamla polare, vaktade champange, blev omkringknuffad på dansgolvet, smågnabbades med en annan precis som förr konstigt nog, blev fasthållen och tvingad till kort, sjöng med i väldigt dåliga klassiker, hörde poison vilket jag tyckte var hillarious men ingen annan fattade varför, var med på kort där man var med på det & såg allmänt ruffsig och glad ut. Efteråt åt jag en pizzaslice jag knappt orkade, testade en svartrockarperuk, snodde cigg som världens syster duktig, blev övermannad och avplockad ciggen, tjaffsade lite med en gammal äcklig man som sa opassande saker om privata delar, sa massa hejdå, gick och frös halft ihjäl i min skinnjacka, fick höra uttalanden som fick mig att häpna lite men ändå inte kan tro är helt sanna, hörde hulkade spyljud akompanjerade av Agnes, pratade lite med någon jag inte tror mår så bra som det ska verka som och tillslut somnade i en väns soffa. Allt som allt var det mycket skratt, lite ilska men mest bara glädje som fan, Jävligt sjysst helg helt sammanlagt enkelt!
Än en gång förvånas jag över att det finns människor som vet vad jag heter som inte jag har en aning om vilka de är. Om någon vet vad man heter borde man ju ha mötts i någon situation vid något tillfälle. Eller att man har en gemensam vän. Eller? Sen fanns det flera som hade slagit vad om vem jag var, mig själv eller en annan gammal skidgymmare. Som inte är det minsta lik mig. Som är ganska olik mig, typ en dec längre och helt annan kroppsform. Men tydligen tyckte inte dessa människor det eftersom att de gick in i mitt gamla hus, upp för mina gamla trappor för att kolla på dörren till min gamla lägenhet vad jag hette. VARFÖR gör någon så? Hjälp! Det här var inte första gången detta hände heller. Inte att någon letade upp min dörr, nej det var första gången. Men det var inte första gången som någon inte var säker på om jag var Jag eller hon den andra. Är jag så jävla plain eller? Nu ska ska jag kolla in mitt eventualla gitarr-paket!
ett proppat golv, ett par korta tjejer, ett stycke fotograf med stadig hand.
