söndag 22 mars 2009

If you can't fix it with gaffa tape you haven't used enough?

Alltså, min mobiltelefon måste vara världens mest hållbara mobiltelefon. Faktum är att jag skulle kunna sträcka mig till att säga att den var helt sinnesjukt hållbar. Fram tills nu alltså. För nu håller den ihop med hjälp av silvertejp. Färgerna på displayen är helt cp och ljudet är inte helt hundra. Dessutom kan det dröja dagar innan smsen anländer till inkorgen. Men så blev det först nu den senaste veckorna! Innan dess har den blivit tappad i golvet/marken/asfalten hundratals gånger, legat i snön i ett flertal timmar i olika omgångar. Blivit borttappad. Levt ett hårt liv helt enkelt. Ändå så har den fungerat helt utmärkt. Till och med när den efter att ha blivit tappat en gång för mycket, i princip delade på sig fungerade den. Det enda som håll ihop de två delarna var kablar. Men med lite tejp så var den saken fixad! Fast nu hjälper inte ens tejpen. Nu blir skärmen svart eller randig utan förvarning. Det innebär att jag måste kunna alla nummer utantill för att överhuvudtaget kunna kommunicera med någon. De enda nummer jag kan utantill är i princip min mammas, pappas och mitt eget. Så ja, ni ser ju att urvalet inte är det största. Slutsatsen av detta är att jag motvilligt har insett att det är dags att köpa en ny telefon, frågan är vilken? Jag kollade runt lite i en affär för någon dag sen. Något jag borde ha undvikit för det ledde till att jag blev övertalad till att visa min tejpkreation. Killarna i affären sa efteråt att de inte hade haft så roligt på jobbet på flera månader. Så ja, det är väl dags att förnya sig.

Här är den, världens mest hållbara mobil!

Status

Status knä: uppfuckat, fortfarande status quo
Status mobil: helt uppfuckad. Snart dör den. Helt.
Status liv: har inget liv! pluggar för mycket.
Status skidåkning: 1 dag på snart 2 veckor. Jag försmäktar!

söndag 15 mars 2009

Stop being a bitchy little cheerleader about it

Jag har kommit på en sak. Jag har varit så sjukt lagom i år. Inte arg alls knappt. Då är jag ändå jävligt bra på att bli sur. Tända på smågrejer. Vara mer sarkastisk och ironisk än vad som är bra för en människa. Bli en skitstövel helt enkelt. Har jag varit det i år? Hell fucking no! Känns ganska skönt men också ganska beiget. Jag följer liksom mer en rak linje nu i stället för en bergochdalbana. Känner mig lite tråkig!

måndag 2 mars 2009

Världens mest oväntade grej

Då har man alltså gjort det. Något som har varit helt omöjligt till och med i teorin. Jag har tagit mig ner 4 av 4 slalom-åk. SICK! Hur hände detta frågar sig de flesta i skidsverige. Jo det ska jag tala om för er. Eftersom att det goda råden när det gäller teknik och skidåkning på sätt och vis tog slut för ungefär 5 år sedan insåg Johnne att det var dags att fixa lite med materialet. Det fanns så att säga bara det kvar. Så med slipade sulor och 3 tejpbitar står jag nu här - ett blivande slalomproffs. Det är dock inte enbart hans förtjänst faktiskt, även om man skulle kunna tro det. Att det var sol, fint underlag och bra backe på både träningen och tävlingarna spelade också en viss avgörande roll. & ja det är sant, Anja P och jag har en sak gemensamt - Vi är båda solskensåkare. Jag trodde aldrig att dessa ord skulle komma ur min mun men jag tror att jag har börjat gilla slalom.