Pokerface

Jag tycker det finns mkt som är överreklamerat. Till exempel fjantiga saker som tjejer har för sig. Typ, ALLTID har bh på sig, alltid har smink, alltid har plattat hår - under alla omständigheter; träning, skidsemestrar, badstränder, ja ni fattar - jämt. För annars kan folk se hur de egentligen ser ut. Usch, gud vad hemskt. Det vill man ju verkligen inte!
Orka ha så sjukt mycket smink. Varför kan tjejer inte bara inse att det ser för jävligt ut? Det ser inte naturligt ut att ha en 2 centimeter tjock foundationkaka i en tre nyanser för mörk färg i ansiktet. Plus överdimensionerat bajsoranget eller neonrosa rouge. Plus kladdiga ögonfransar. Jo det syns faktiskt. Vad hände med grejen att sminka sig så att det ser ut som att man inte har sminkat sig alls? Naturligt look liksom. För nu ser det mer ut som om man har gått igång med spackel och målarfärg. DET ÄR INTE SNYGGT. Finns det någon kille som tycker att det är snyggt? Som tycker att det är fräscht när skjortan blir nedsmetad med brun färg varje gång tjejen lutar huvudet mot axeln. Som gillar smaken av femtielva lager foundation blandat med läppglans i munnen? Jag skulle då inte göra det. Samma sak med den där satans hårsprejen. Hur nice är det på en skala med en frisyr du tömmer en sprayburk på. Tänk på miljön! Och om man stoppar in fingrarna i den manen får man väl aldrig ut dem. Jag förstår att man vill dra på till fest, det gillar även jag. Men va fan, fel och göra det smakfullt i så fall?

They say you got to stay hungry, hey baby I'm just about starving tonight

Här sitter jag nu i min nya lya. Känns fint, känns bra, känns sjysst. Det kan bli ett place att minnas denna lägenhet på.. eh .. vägen.. fuck. Jag vet inte adressen. Men va fan det handlar om Tärna, behöver man ha en adress? När jag kom hit igår kväll satte jag genast igång och snokade runt bland alla lådor och skåp. Luktade på mina kläder i garderoben, klappade lite på soffkuddarna, hittade tunnbröd som jag åt utan smör. I garderoben hittade jag förutom en liten del utav mina kläder, (ordvalet liten del är en underdrift, jag undrar hur jag ska klara mig hela året) ett paket, JO ni hörde rätt ett paket! Det är ju så att om 20 dagar eller så fyller jag den magiska åldern. Den där man får systema och komma in lagligt på krogar med 2-år-mognare-än-18års-gränsen. Paketet var en kartong lite format som en tårtbit. Fick mig att undra om jag skulle få en gitarr. Sen kom jag på att jag inte direkt har önskat mig en gitarr i år. Men om 20 dar får jag veta! I en annan låda hittade jag en vinflarra, hur hamnade den där? Vems är den? Har jag haft den förr? har ingen aning!

I helgen var jag i Solle, min gamla hemstad kan man ju faktiskt säga. Det kändes jävligt kul att vara där, inte trist, inte ledsamt, inte jobbigt, inte ångestladdat - inte något åh det är här jag hör hemma och det är här jag vill vara. Bara fan vad kul det är att träffa gamla vänner man inte har sett face to face på månader & sånna man inte snackat med på fejjan ens på år och dar. Synd bara att de flesta skidisarna inte var hemma. På lördagen var det halloweentema på bowlingen, som man inte har besökt sedan man fyllde 18. Men det var okej, lite kaos eftersom att det var hela 350 pers där eller ngt. Grattis till ert smarta system i garderoben! Äsch, allt kan man ju inte begära. Utklädnader var det gott om, allt ifrån sånna som var för mycket för den som vill behålla aptiten, de som var jävligt trist och förutsägbara till grymma häftiga costumes. Själv hade man ju inte tyrolershortsen man äger med sig så det blev ett par lånade jeans i stället. Samt sneakers. Med blåmärkena hade jag väl i och för sig kunnat hävda att jag var ett misshandelsfall. Men nej, det kom jag inte på förrens i efterhand. Så jag gick ut som mig själv. Under kvällen förade jag med underbart roliga människor (fast det var en som saknades), med dem åt jag svinigt god kantarellsås, drack efterlängtade öl, kollade på roliga sommarkort och njöt av finfina hallon samt testade att vara blond, blev godkänd av mammor, snackade med pippi om muskler och blev bjuden på bål med hembränt, som jag dock avböjde till. På krogen träffade jag fler gamla polare, vaktade champange, blev omkringknuffad på dansgolvet, smågnabbades med en annan precis som förr konstigt nog, blev fasthållen och tvingad till kort, sjöng med i väldigt dåliga klassiker, hörde poison vilket jag tyckte var hillarious men ingen annan fattade varför, var med på kort där man var med på det & såg allmänt ruffsig och glad ut. Efteråt åt jag en pizzaslice jag knappt orkade, testade en svartrockarperuk, snodde cigg som världens syster duktig, blev övermannad och avplockad ciggen, tjaffsade lite med en gammal äcklig man som sa opassande saker om privata delar, sa massa hejdå, gick och frös halft ihjäl i min skinnjacka, fick höra uttalanden som fick mig att häpna lite men ändå inte kan tro är helt sanna, hörde hulkade spyljud akompanjerade av Agnes, pratade lite med någon jag inte tror mår så bra som det ska verka som och tillslut somnade i en väns soffa. Allt som allt var det mycket skratt, lite ilska men mest bara glädje som fan, Jävligt sjysst helg helt sammanlagt enkelt!

Än en gång förvånas jag över att det finns människor som vet vad jag heter som inte jag har en aning om vilka de är. Om någon vet vad man heter borde man ju ha mötts i någon situation vid något tillfälle. Eller att man har en gemensam vän. Eller? Sen fanns det flera som hade slagit vad om vem jag var, mig själv eller en annan gammal skidgymmare. Som inte är det minsta lik mig. Som är ganska olik mig, typ en dec längre och helt annan kroppsform. Men tydligen tyckte inte dessa människor det eftersom att de gick in i mitt gamla hus, upp för mina gamla trappor för att kolla på dörren till min gamla lägenhet vad jag hette. VARFÖR gör någon så? Hjälp! Det här var inte första gången detta hände heller. Inte att någon letade upp min dörr, nej det var första gången. Men det var inte första gången som någon inte var säker på om jag var Jag eller hon den andra. Är jag så jävla plain eller? Nu ska ska jag kolla in mitt eventualla gitarr-paket!

ett proppat golv, ett par korta tjejer, ett stycke fotograf med stadig hand.

Saker som aldrig upphör att förvåna mig

Ni vet sånna där killar som har den där lite olyckliga tendensen att betrakta sig själva som guds gåva till alla tjejer. Som spelar spel och sweettalkar. En sån hade jag oturen att träffa på för några dar sen. Igen. Han var just en sån där kille som borde se sig själv i spegeln lite oftare. Skaffa sig lite självinsikt. Visst, han är snygg. Visst, han har den där spännade badboyauran runt sig. Visst han kan vara rolig. MEN, han är rolig på andras bekostnad. Han inte bara verkar ha en badboystämpel - han är en skitstövel. Det är inte bara andra som tycker han är snygg - han gör det också, han vet det, han använder det. De där killarna verkar bra på håll, men de är egentligen bara ett skal, ett snyggt fodral som döljer en hög med skit.
Men varför lever och frodas de för? Fortfarande och det är 2000-talet vi snackar om! För de flesta har ju gjort det. Fallit för en grottman. En sån där supermanlig och otämjd varelse man vanligtvis bara ser på film. Två dagars skäggstubb, svällande muskler och ett leende värdigt en pepsodentreklam. I verkligheten är han ointresserad, osympatisk och dryg. Och tjejer älskar honom. Ändå. WHY liksom?! Det är så sjukt ologiskt att man får blodsockerfall bara att tänka på det.

Sådär ja! Då har man varit lite lagom djup och fått utlopp för gnäll så det räcker i någon månad eller så då!

En annan grej som förvånar mig är att en annan kille har varit och tränat med landslaget i paintball. Jag menar, finns det ett landslag i paintball? Vad gör de när de tränar? Jag ser framför mig hur de bara använder gul och blå ammunition, deras coacher som naturligtsvis är gamla proffs videofilmar dem under deras "träning" och sen på kvällen har de filmvisning. Där säger den äldsta coachen saker som: "Johan du som är mittback måste ta större ansvar, både höger och vänster ska vara under din uppsikt." typ.

Långa nätter

Jag har en nu favorit i min skivsamling. Melissa Horn och hennes Långa nätter. En skiva som är fylld av vackra låtar och en knäckande röst.

Hanna

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

Jag gav upp för länge sen

och jag skäms för att gråta

Hejdå Solle
HejHej Norrköping.
Jag har inte tagit in det än, jag känner mig varken ledsen eller glad just nu. Med tanke på allt som har hänt är det skönt att flytta. Med tanke på allt som har hänt är det sorgligt att flytta. Jag känner fortfarande att jag är en skidgymnasieelev boende på Vallåkersgatan. Egentligen. Fast egentligen tillhör jag ju inte något längre, jag är inte del av en grupp. Jag är bara helt själv nu. Jag känner mig förvirrad och icke hemhörande.

vad jag bryr mig om nu är att få ut dig ur skallen

I den här finns allt samlat

Sjukt jävla bra låt som jag lyssnar sönder

den här hemska jävla söndagen.

SOMMAR

Något trötta studenter, två veckor med ett "livet-är-en-fest-tema" slet.

CYPERN + STUDENTEN = EN OFÖRGLÖMLIG TID!

vad mer kan man säga?

Lördagen var en sorgens dag, eller den började som en glädjens. Allt kändes topp och jag levde livet! Sen kom bakslaget, poff så var halva framtanden avslagen. Kändes sådär att helt plötsligt bli Mutola. Halvt tandlös gick jag tillslut, efter diverse grin och tvätt av ansikte ner på stan och kollade på fula verses ofula bilar. Den millimetergluggen som jag helt plötsligt hade införskaffat mig fick en del, snarare någon för sig att kalla mig för Mutola. Thanks, I feel so mutch better now! Inte helt oväntat dock. Men Nja det kände ganska sådär. I söndags fixade jag den dock hos en tandis på jour i Nyland. Nu ser den hel ut, dock inte som vanligt riktigt. Jag tycker den ser grå och för slät ut, andra ser ingenting. Något som man ser är emellertid den feta fläskläppen och blåmärket. Har en viss påverkan på ansiktsdragen. Tanfixarn gav mig tipset att börja med tandskydd på lördagskvällarna, något han själv verkade tycka var en super idé. Kanske är en riktig höjdare, resultat - INGEN risk för utslagna tänder liksom!


Nu för ett år sedan hade vi gått in på vår sista vecka, precis kommit hem från Cypern och det var de gyllende tiderna. Det fanns liksom inget, inget som kunde stoppa en! Det är nu man minns det, nu när värmen kommer igen, de ljusa nätterna och avsaknaden av skolan. Fan vad nice det var!





,

You swear you recall nothing at all

That could make you come back down

You made up your mind to leave it all behind

Now you're forced to fight it out

You fall away from your past

But it's following you

You left something undone, it's now your rerun

It's the one you can't erase

You should have made it right, so you wouldn't have to fight

To put a smile back on your face

You fall away from your past

But it's following you

You fall away

Something I've done that I can't outrun

Maybe you should wait maybe you should run

But there's something you've said that can't be undone

And you fall away from your past

But It's following you

You fall away

It's following you

Tänk vad lite öl kan göra

Jag gissar på att bakisångesten från i förrgår kanske hänger kvar och gör sig påmind även idag hos vissa. Så full som den jag tänker på blev är ingen vidare bra idé att bli. När jag säger full menar jag riktigt rejält på arslet, anta att personen i fråga har dragit i sig en hel shotbricka själv. Ungefär så full menade jag! Hoppas för din skull att minnesförlusterna är stora.


Själv har man ju tur och blir aldrig bakis, framförallt inte i lördags då jag agerade chaufför. Dessvärre betyder inte alltid utebliven bakfullhet, utebliven ångest. Jag har varit där ett par gånger. Jag lever extremt mycket på impuls, dessvärre. Självbevarelsedriften borde förmodligen vara en aning mer utvecklad än vad den är hos mig. Brukar sådär framåt småtimmarna kunna få för mig många strålande idéer som i efterhand inte känns så fantastiskt strålande. Dessa idéer innefattar ofta en käft, ingen som helst eftertanke och ett jäkligt dåligt omdöme I vissa fall en mobil och ett jäkligt dåligt omdöme. Detta är givetvis inte bra för mitt vardagliga liv mellan shakarnätterna. Jag har kommit fram till att det finns dessutom flera olika sorters bakisångestar.

• Minnesluckor: Inte så himla kul när man vaknar upp dagen efter och inte har en aning om vad som har hänt, för en själv alltså. För ens polare och bundsförvanter, eventuellt hela stan får sig ofta ett riktigt gott skratt. Ångesten brukar kunna utveckla sig när dessa "vänner" så snällt talar om för en exakt vad som faktiskt har hänt. Med diverse tillägg - för själv har man ju inte en jävla susning om händelseförloppet!
• "Fotoångest": Något som ofta kan uppstå i samband med minnesluckeångesten. När i helvete togs den där bilden har vi ju alla tänkt någon gång. Där för alla att åskåda står man och ser allmänt fördjävlig ut. Svetten rinner, ögonen är blodsprängda och man gör någon konstig tillgjord pose med någon man nyss träffade vid baren. Det går då upp för en mer än på punkten innan att man inte har en jävla aning om vad som hände mellan 1 och 2 kvällen innan.
• "Vakna-upp-hos-en-främling-ångest": Denna typ av ångest är inte roligt för någon, men jag skulle vilja poängtera att det är speciellt inte roligt för de vänner som inte har en aning om var personen hos främlingen ifråga kan befinna sig.
• "Släpp-efter-inför-hela-stan-ångest": Ja för de som har sluppit uppleva detta kan jag säga att det innebär att man dagen efter kvällen före har minnen som inkluderar bortgråten mascara eller ilska i stora mängder, samt publik. Alltså inte helt privat.

Döslistan is updated.

Jag tycker skiten är så sjukt patetetisk. Fy fan. Vad är det med grejen att det är populärt i den här stan att inte våga stå för det man tycker själv, utan måste skicka andra som ska framföra ens åsikt? Utan att dessa ens kan säga vems åsikt det är de framför? ”Hej jag tycker såhär om henne, säg det till henne, skäll gärna, men jag vill vara anonym!” What the fuck?! Vi är för guds skull vuxna! Säg det själv liksom?! Det är patetiskt att inte våga stå upp för sina åsikter. Och vad är grejen med att blanda utomstående? Och kan bara folk lära sig att alla människor kan inte älska varandra, älskar man alla i hela världen är det något som är allvarligt fel. Helt allvarligt. (Kolla upp det innan det är försent, you might just die) Vissa går man ihop med, andra inte. Så är det bara och så kommer det alltid att vara – genom hela livet. I skolan, på jobbet, på det jävla ålderdomshemmet till och med. Det är bara att inse det. Man måste ju för fan inte lösa allt. En del saker är som de är. Varför man inte bara lever vidare utan måste sitta och ta upp och älta skit fattar jag inte. Varför ödsla energi på någon du inte ens gillar? Genom att sitta och skvallra med tränarna? Gud, väx upp.
Trodde jag redan hade gjort klart detta, men för tydlighetens skull: Är det något ni vill att jag ska veta, säg det till Mig då. Inte någon annan.

Varje gång jag är arg lyssnar jag på Killers, Sam’s town. Fatta att den snurrade konstant i höstas. Speciellt låtarna Sam’s town & for reasons unknown på skivan funkade bra.

Why do you waste my time
Is the answer
To the question on your mind
And I'm sick of all my judges..

"är du Katrin Sculmans okända lillasyster.. ni är lika elaka" haha!

Välkommen till helvetet

Igår reste jag hem, och hem kom jag ju, tillslut. Fy fan, jag hatar att resa kommunalt. Fullt med massa puckon. Det är som om dom fyller tågen med dem. Träffade väl ett 10-tal redo för hispan - som vanligt. De irriterar mig något enormt! Bland annat så råkade jag ut för en ex-polsk tant som vägrade flytta på sig - fast att hon satt på min plats och jag tryckte biljetten i fejat på henne. Plus att jag åter igen blev påkörd av en småbarnsförälder med barnvagn när jag skulle gå till tåget på centralen. Bara för att de har varit narcissistiska nog att skapa en klon av sig själv så anser de att de har förkörsrätt och att alla andra ska flytta sig när de kommer och drar sin dreglande brat. Samt att jag nästan blev nerslagen av en gubbe och en tant som gick mitt i en smal passage, svinlångsamt ska tilläggas. Jag sprang lite smidigt förbi på sidan. Då jävlar tände kärringen till. "Men guuud, vilken människa som går om på insidan sådär. Har folk inget vett nuförtiden?"Russinen tror att de kan säga, göra och vara som de vill. Bara för att de är gamla. Bara för att man måste använda kol-14 metoden för att ta reda på deras ålder betyder inte det att de förtjänar respekt. Fy fan för er.

Här är en lista på de onda saker jag hoppas ni råkar ut för under era fjant liv:

• 
  
  Matförgiftning


• 
  
  En hajattack


• 
  
  Att ni bränner er första dagen på eran solsemester


• 
  
  Att ingen kommer och besöker er på ålderdomshemmet, om ni nu inte dör innan dess vilket jag hoppas på.


• 
  
  "papercuts" mellan fingrar och tår


• 
  
  Att eran bil pajar (ni som har bil) och sen inte startar när den till slut har blivit "lagad" av bilverkstan

NI SAMTLIGA ÄR SATAN I MÄNSKLIG FORM

Med Vänliga Hälsningar

en trött resenär

Jag har haft som målsättning att inte svära så mycket, jag gör uppenbarligen en paus.

Idag är jag egentligen ganska likgiltig, trots överkörningen igår samt diverse annat. Jag kan bara inte förmå mig att koncentrera min energi till att orka bryr mig. Jag är fascinerad. Med det mesta av det eventuellt positiva avlägsnat från det ordet. Men hon vill hjälpa människor, och det är ju bra. Höh. Bara för att inte förlora min bitch/surkärring-image borde jag ju gnälla lite grann och verka svinigt förbannad... Nej det dyker inte upp något. .

En rolig grej fanns dock. Där stod vi och shakade med han liksom. Surreal.

När man blir bänkad men får spela nån gång ibland är det bättre att byta till ett nytt lag.

Wanted Lucky Linn

Hur fan gör man för att se ut som en indian när man har fräknar och brunt ostyrigt hår? Inte en tillstymelse till korpsvart svall, solbrun hud, kolsvarta ögon eller markanta ansiktsdrag. För att inte tala om outfit ? Jag har ingen pochahontas klänning med fransar i min garderob! Annars finns ju alternativet cowboy(girl), men då hamnar man i det där rutig-skjorta-träsket. Nej tack till det, ja tack till pistoler. Kan man ha röd klänning när man är indian?

"Men herregud, hon dansar som en hora!"

Fan, jag sitter här omgiven av gårdagens smuts! Kläder, muggar, glas och tallrikar överallt. Ett moln av bakfylla ligger som en dimma i lägenheten. Addera en sliten jävel som ligger på en madrass och beklagar sig över livets orättvisor så kanske ni förstår att läget inte är direkt förtjusande...
Varför hittar jag min datorladdare under den sletna jävelns madrass? Varför är det valla på min hemtelefon? Stämmer det verkligen att jag bor i den här hålan, om än tillfälligt? Dags och inse att detta är verklighet och ingen halvtaskig mardröm som man snart kommer vakna ur...

HELIG HELG!

Nu får det räcka med vardag! Är det inte helg snart? Då kan det ju bli lite fest och dramatik! Fast det såklart. Med budgeten på det humör den är på nu så får jag nog nöja mig med eventuell dramatik. Samt lära mig göra eget vin. I badkaret. Gratis. Men nu är det faktiskt FREDAG! Fredag, Fredag. Det är HELG! Den här helgen är det lika med fest fylla o fuldans! ja, du hörde rätt. FREDAG! Öl lär hivas. Vin lär pimplas. Starkspritsshots lär shotas. perhaps. Jippi

I helgen hoppas jag att jag inte behöver se:


”jag-vill-slita av-dig-kläderna-nu”-dansen.


Eller tvingas umgås med någon trist jävel. Ingen går i gång på en panelhöna med mungiporna hängande ner till skosulorna. Faktiskt.


Eller påträngande äckligt jobbiga männsikor. Eller








I helgen hoppas jag att jag får se:


Fuldans! MYCKET skratt!

Osvenska, framförallt onorrländska beteende så som social kompetens. SNACKA & MINGLA gott folk!

God god mat, gjord av mästerkocken Emil.

Pendlar just nu mellan mani och depression

Jag har sån sjuk ångest! ÅÅÅH. På några få timmar lyckades jag tappa bort ett kort till skolan. Som inte var mitt ska jag väl poängtera. Vet inte när. Vet inte var. Vet inte hur.
Ångesten är verkligen enorm. Jag har så himla dåligt samvete! Hur lyckas jag? Jag har letat och letat. Stirrat och glott. Vid bilen, i bilen, under bilen. Krypit runt på alla fyra i lägenheten. Gått ut igen, tittat upp i träd, i buskar, på stolpar och staket om någon vänlig själ hade hängt upp det där. Tur i oturen så var Jocke här, så jag slank förbi och fick hans kort så att jag kunde komma in på skolan och leta även där. Men inget kort funnet där heller. Så då bar det hem igen. Nu måste jag jobba arslet av mig kväll för att hinna allt som jag borde ha gjort istället för att leta kort. FY VAD ARG JAG ÄR!!! Ibland blir jag så TRÖTT på mig själv. Vart har jag lagt det?! Någon som har en aning, ring gärna. Det börjar bli kris.

Sometime the hardest thing and the right thing are the same

Nu när man har tänkt ett tag och så så känns det som om det här var rätt ändå. På sätt och vis var det bra att det hände. Det var bra för det fick mig att bryta. Det fick mig att inse vad för sort jag umgicks med. - Och vilka jag borde umgås med. Bara synd att jag behövde det där för att inse det.

Och du, You gonna bring yourself down

"Så sparar man asmycket tid"

Underbart!

Sådär ska jag också göra om jag gifter mig

Jag kan inte riktigt få nog utav det här klippet! Jag tycker det är hilarious, som fan.
Jag saknar mina söta systrar. Det gör lite ont i hjärtat att jag aldrig träffar dom, det är ju liksom nu allt händer typ.

Migrän

Jag har migrän. Det är hemskt hemskt hemskt! Jag hatar när jag får det. Oftast går det över med sömn. Det är som det enda som hjälper. Nu gjorde det dock inte det. Alls. Jag sov först från 17 - 19.30 sen från 21.00 till 9.00 idag. Mitt huvud dunkade fortfarande i takt med någon metallåt. Sen sov jag när jag hade kommit hem från plugget också. Snart slår jag nästan mitt rekord i antal timmar sömn / dygn. Jag undrar om det inte är något med bihålorna också. Typiskt.

Men herregud, jag skulle kunna göra något brutalt för en påse hallon. Jag har aldrig varit så sugen på det som just nu. Och då ska ni veta att jag älskar hallon. Ska jag behöva pallra mig iväg och köpa en?
Ja det ser inte bättre ut. Jag kan väl inte sitta här och avlida heller.
Tur att man har bil nuförtiden.

Så nära spiknykter, fräsh och kristen man kommer

Igår var jag alltså först på världens shoppingrunda i Sundsvall, fick med mig en hel del - så mycket att jag inte vill räkna efter hur mycket jag gjorde av med :S Bla en rosa (!) sjal - vad har hänt med mig? En liten sockersöt väska, nagellack från HM - typ det bästa någonsin. För 29 spänn har du ett lack som sitter som berget. Från HM köpte jag också en snygg vårjacka bla. Så nu är jag kittad för våren!
Sen var det ju lördag, lördag LÖRDAG! Planen var att dansa bort hela natten. Något i den stilen blev det väl nästan. Efter vissa omändringar. Först kände jag mig lite trött för att äga ett dansgolv. Men jag vaknade till efter lite 21:an hos Julia. Och tillslut blev det en dance-the-night-away-kväll lite halvt. Fast en bortdansad natt med lite pinsam stämning. Ibland. Jag menar "Öh tar du 35 på wii eller?" Sen när blev det en ingångsreplik? Eller kan man säga så, hälsningfras kanske. Nej öppningsfras är det ju. Pinsamt dock!
Än en gång kände jag att det ska bli skönt att slippa stället. Människor här de är så, jag vet inte, de är så himla konstiga. Sollefteå är så rätt för de här människorna. Så fel för mig.
Och en annan sak jag kom att tänka på igår. Att tonårsflickor inte ser att deras billiga orangea puder, som de använder så rikligt, får dem att se ut som trashiga luder. Är de blinda? Fungerar speglar annorlunda för tonårstjejer?
Det finns en nackdel med högklackat. Efter att ha stampat runt i dem i flera timmar blir fötterna lätt lite ömma. Jag gick utan skor hem - så jäävla ont hade jag! Dom blev svinkalla och gjorde fortfarande lika ont. Ett dåligt val. Till slut gav jag upp att komma hem någon gång innan nästa år och sov hos oscar i stället.

Jag måste fan skärpa mig, jag blir ju egentligen inte glad och om jag blev det så skulle jag bli glad av amfetamin också. Måste fan skärpa mig, det är ju destruktivt.

Dom var snygga i alla fall

Nyss kom jag hem från en minst sagt pinsam hemfärd. Gå hem på dan, dan efter i höga klackar är inte det bästa sättet att undvika uppmärksamhet. Föräldrar höll typ för ögonen på sina stackars små barn. Akta er, där är en såndär lördagsfirare.

Crap!

Jag glömde min fotobok i skolan! Märkte det när jag kom hem från en mysig utemiddag med 2:abrudarna. SKIT tänkte jag då! Nu blir det råplugg imorn istället. Bara för att man för en gångs skull har bra framförhållning.

All this stuff is making me old.

Försvinn ur mitt huvud skitstövel. Stick från min själ. Lämna mig ifred.

My sweetest downfall

Klockan är 2 och jag har aboslut ingen vettig anledning till varför jag är uppe och lever fortfarande vid den här tiden. Kan bara inte sova. Konstigt, för sova är lite det jag är bäst på - om vi bortser från att vara pinsam eller skratta när det inte passar. Det är jag också exceptionellt bra på. Jag sov nog för mycket igår. Dålig planering av mig. Tur att jag inte börjar förrens - ja när jag vill typ. Senast 13 med träning dock. Usch jag måste sova. Nu bygger jag upp en såndär sovångest som bara färvärras ju mer tiden går. Dessutom är jag en smula arg! På en ny grej, inte bara allt de där jag brukar vara lite småsur över. Typ gamla jobbiga tanter med rulatorer på bussen, plattångade extiensions, melodifestivalen, smöreri, orangea puder eller dimjäveln som envisas med att inbefinna sig rakt över / i Sollefteå hela tiden. Nej det här är något nytt. Eller i alla fall halvnytt. Vad fan tänker du med människa? Nej, det kommer aldrig hända. Jävla Pucko!

Jag ser i alla fall fram emot helgen. På lördag ska jag shoppa i Sundsvall! Och kvällen bjuder på utgång som det ser ut. Kan bli kul. Nu borde jag försöka börja om med sovförsöken igen. Ska testa att slå mig själv hårt i huvet. Kanske hjälper. Mot annat än sömnsvårigheter också.

Godnatt Sverige.

Love is only a feeling

I morgon är det torsdag. Inte vilken torsdag som helst. Kanske den mest ångestladdade torsdagen på året. För dem som inte kilar stadigt i alla fall. Det är den där Alla hjärtans dag.
Dagen som påminner alla singlar om vad dem har, och inte har. Kärlekens egen dag, och har man ingen egen kärlek så är den ju inte allt för uppmuntrande. Och oddsen för att man har en hemlig beundrare kanske inte är så stora! Så jag tänker kanske föga oväntat bojkotta alla hjärtans dag. Det är bara en kommersiell dag då handeln vill att vi ska känna skuld över att vi alla andra dagar på året inte bedyrar kärleken tillräckligt till våra nära & kära. Man kanske kan tyckas skönja en uns av bitterhet i min pessimism och det är nog inte helt fel, jag känner mig väl en aning ensam. Och känner man sig ensam i vanliga fall - vad kännar man sig inte då på den där dagen?

Fast i och för sig. Man kan ju se på det hela på ett annat sätt än på det där "Jag kommer inte får några rosor - jag är ensam - hatar alla hjärtansdag - sättet! Här är en manual för sätt nummer två:

1. Titta på alla handhållande och i värsta fall hånglande par omkring dig och fundera över om du verkligen skulle vilja vara i deras situation. I de allra flesta fall kommer man fram till att alla som går runt och är ihop är folk man skulle betala för att slippa vara ihop med.
Vi slipper helt gratis.

2. Alla ordentligt förälskade par har potential att föra smittan vidare. Så länge man inte får för sig att andras kärlekslycka är något slags hån mot en själv, så är det bara att insupa all överskottskärlek som simmar runt mellan dem i korridorerna, eventuellt på gatorna - och utgå från att man förtjänar den.

3. Folk som är ihop har förväntningar på sig att göra romantiska och kärleksfulla saker hela dagen. Om du är singel betraktas varenda gullig pryl du gör som en bonus och ett utslag av din exceptionellt kärleksfulla personlighet!

Så nu har jag påminnt alla om att det är alla hjärtans dag imorgon! Det är ju så lätt att missa menar jag, med alla enorma, hjärtformade förpackningar innehållande gelehjärtan och hjärtchoklad och hjärtkuddar, som skymmer dagstidningarna där man kanske skulle kunna få någon information om sådana viktiga dagar.

Min garderob har bombats

Nu ska jag städa, känns sådär. Jag är så himla lat. Men i min garderob har det hänt något som är jämförelsebart med Hiroshimabomben. Nu har sitter jag och skriver det här bara för att undvika det jag egentligen ska göra. ÅH nu måste jag ta tag i det här.

Ciao!

Förresten på fredag är nyman mogen för systembolagshäng. HERREGUD vad gamla vi börjar bli. Galet. Nej nu gör jag sådär igen! Bara kommer på massa andra livsviktiga saker som jag bara måste göra. Shit. Skärp dig för fan.

En till förresten, jag var nära att spy på träningen idag - av flera skäl.

Ciao (som fan den här gången.)

What is love?

"När det bubblar i kroppen som en kolsyrad dricka
när du fnissar som en liten flicka
När man känner något man can't deny
when the eagles fly over mountain high
När all oror är som bortblåst och försvunnen
när Zimba återvänder i Lejonkungen
När man bara drar replik för att slippa krångla
min pappa är rik, vill du hångla?
Om man spärrar upp sina ögon och tittar bak med huvudet ut
då ser man galen ut
Det har egentligen inte hit att höra
det är bara något man kan göra
När jag dansat med Elin en sommarnatt lång
och vi satt på en parkbänk jag var kär, hon drack rom
När Elin sa att jag var den vackraste som finns
såg in i mina ögon och kräktes på mina jeans
Våga styr som en kapten, våga fall som ett löv
våga chansa och se hur det går
Vad är fegt, vad är mod, what is love
baby don't hurt me, don't hurt me no more
Från en afton som doftar lite YMCA
tack Göteborg ni är kärlek för mig"
- BJÖRN GUSTAVSSON

Funäs DH

Förresten, jag kom 3:a idag! Det var i och för sig två misslyckade åk och jag var snabbast respektive nånting på genomåken igår. Men äh va fan, jag hade ju som sagt två missar så jag är nöjd med att haffa en pallplats. Mitt pris var en sjukt plastig för att inte tala om ful necessär! Lovar att uppdatera med bild så ni får se med egna ögon. Idag var det riktigt vårväder, strålande sol, blå himmel. Solen värmde till och med. Så de var nästan mer fin-näs än funäs.

Lägg ner skiten!

Nu har den där förhatliga melodifestivalen dragit igång igen. Jag känner på samma sätt för den som för überblonderade extentions, solariefejkad thailandsbränna i mitten januari, och för mycket smink /alternativt för fixat hår.
Jag tål den inte. Den får mig att må illa. Som om det inte var illa nog, nu var dessutom den där smöriga äckliga Christer Sjögren med. HERREGUD. Kan han göra världen en tjänst och försvinna från denna jord? Gärna tillsammans med melodifestivalen. Han har sagt i typ 5 år att nu är det sista gången han framträder bla bla bla. Sista intervjun med alla tidingar. SKITSNACK! Han vill bara sälja plattor. Slutat, nej inte fan har han slutat att förpesta världen. Nu debuterar han i melodifestivalen också! Hans bidrag skulle passa in i en tyrolerby under Oktoberfest – till och med utan tyska och tyrolerhatt. Dansarna hade flaggor på ”klänningarna” FLAGGOR . Han gick vidare också. HUR kan en låt där dom viftar på fjädrar och flaggprydda kjolar och sjunger ”I love europé” ( iof såååå christer sjögren, smörarkungen men ändå) Hur kan Christer slisk Sjögren gå vidare? Det är ju uppenbart att bara tanter har röstat ikväll. Enda anledningen enligt mig att komma undan med att titta på Melodifestivalen är att Björn Gustafsson är med. Hans version av What is love var ju oslagbar. Dikten var ju rätt fin den också. Höhö! Han är en guldklimp i komikersverige!

hell yeah

Idag var jag snabbast ett åk! Det är ganska kul att vara. Andra genomåket var jag inte det. Alls. Mer bara typ 3, 4, 5, 6 ännu längre bak? vet inte riktigt plac. Men jag gjorde feta missar. Var ca 20 hundradelar efter 1:an. Dock så innehar jag dagens snabbaste tid hos tjejerna ändå. Första åket höll för Men det är imorn det gäller. Då faan ska de gå undan.

Gråvita skyar & tandläkarväder

Det är typ som i mellanöstern med all den här dramatiken.
Det kommer aldrig att bli fred i Mellanöstern, oavsett hur många fredssamtal de håller. Miljarder år framåt, när Jorden slungas mot solen och det överhuvudtaget inte finns något levande kvar på den här planeten förutom ett fåtal mikroorganismer, kommer mikroorganismerna i Mellanöstern fortfarande vara bittra fiender.
Vi kommer aldrig bli vänner igen.

Så är det!

Nu är Emil hos Lisa på andra sidan i Kanada den jäveln! Jag är rätt avis. Om jag inte skulle ligga här i funäs (tävling) och drömma mig bort till Whistler skulle jag kunna befinna mig på Kanarieöarna med familjen i stället. Dock så sa jag att jag skulle tävla. Ja jag har ångrat mig. FLERA GÅNGER. Just nu är ångesten enorm. Känns just nu som jag gjorde ett extremt dåligt val. Hade varit skönt att komma bort ett tag. Nu när skidåkningen inte går något vidare heller. ÅHH. Jag har nått bristningsgränsen för vad jag klarar av när det gäller ångest.

Utan internet - vad gör man?

Efter att ha varit utan internet ett antal jobbiga veckor har jag nu äntligen fått ta del av denna underbara värld igen! I nästan en månad har jag haft en absurd abstinens, sådär att det nästan kliade i kroppen.
Vad gör man då med en dator om man inte har internet?
1. Utforskar datorn.
Hittar funktioner man inte ens visste att den hade.
2. Letar efter roliga spel
Det finns inte direkt några roliga spel. Typ bara pinball och röj ungefär. Tur att man inte har Vista dock. Det finns inga spel i Vista! Det har jag erfarit efter att ha lånat papis pc. Inte ens Harpan finns! Då är det lågt utbud.
4. Organiserar foton
Städar upp bland de tusentals foton man har. Sorterar dem i mappar som man i sin tur delar upp i olika mappar.
5. Skriver av sig ändå.
Det går att skriva av sig sina aggretioner och tankar även utan Internet. Det funkar faktiskt alldeles utmärkt!

Ibland brukar jag tänka VAD gjorde jag innan jag hade internet. Eller innan jag använde internet snarare. Jag kände inte att jag saknade något i mitt liv då. Nu känner man sig handikappad utan.

Det måste komma något bra ur allt

Jag tror att i allas liv kan det bara finnas plats för en viss mängd skit. Eftersom att den senaste tiden har varit rätt så jävla shitty så måste det ju rent logiskt och matematiskt vara dags för något som inte är skit.

Eller?

A polite smile

Jag blir så förbannat jävla arg. Man lämnar tillbaka de man lånar i de skicket man fick de i. Att man ens kommer på tanken att inte göra de är för mig rätt främmande. Speciellt i det där snuskiga skicket. SHIT. De där rev liksom upp ilskan eller snarare besvikelsen igen. Jag orkar inte med den här himla stan längre. Förlåt, gudsfärgätna hålan längre.

De e bar å åk

Jag har inte skrivit något på ett tag för jag har inte haft något vettigt att skriva. (Eller det har jag väl i och försig aldrig. Inget som påverkar någon annans värld än min egen i alla fall.) Jag ändrar det till jag har inte kommit på ett vettigt sätt att skriva om min skit på.
Fast det verkar finnas vissa som tycker den kan vara värd att läsas:

"Mycket välskrivet. Skönt att se att det finns ungdomar som behärskar det skriftliga språket! Hoppas 2008 behandlar dig bättre."

Yes!
Tack så hemskt mycket. ( För att mitt kärleksfulla omvårdande av det svenska språket uppskattas och framförallt för att jag fortfarande ses som ungdom. Ja, ålderskris nummer 1 har infunnit sig )

Just nu sitter jag i en liten lobby på ett hotell i Hafjell. Fartvecka här. Fast vecka och vecka. snarare fartdag. Hela veckan har med få undantag blivit inställd. Idag blev det dock race! Mycket uppskattat efter dagar av sinnessjukt dåligt väder och inställda genomåk. Fast. Det gick inget vidare. Jag åkte ungefär lika segt som Kalle Lassila - och det säger en del! Fast han är grym. Jag är mer bara pinsam. Första startgrupp och så. Då ska man ju visa sig lite duktig liksom. Men nej, linjen jag åker kan ha varit den längsta någonsin. Och jag kom dessutom senare än senast på alla ställen man kan komma sent på. Även de man egentligen inte kan de på också när jag tänker efter. Men tydligen hoppade jag någorlunda kontrollerat i alla fall. Mycket impressive i ett annars förövrigt okontrollerat åk.
Imorgon är det Superkombo. För dom som inte vet - ett åk störtlopp, ett åk slalom som slås ihop och den som är bäst på att vara mångsidig vinner.

Det var inte fel från början men nu är det så fel det kan bli.

Jag blir alltid lite nostalgisk så där vid nyår. Det börjar faktiskt några dagar tidigare - tanken på att året nästan är slut, 2007 upphör, det är historia och byts mot något nytt och okänt - det känns nästan lite sorgligt. Förut ville jag nästan försöka hålla fast vid det gamla. Att det hade gått så fort att jag inte riktigt var redo för det nya. Men det var förr det. Nu ville jag bara lämna 2007 så fort som möjligt.
Det började hyffsat, men sista halvan – ett helvete. Utan att överdriva så var de det.
Jag såg bara toppen av isberget långt borta i horisonten men helt plötsligt utan förvarning brakade jag in i hela skiten. Ingenting kommer någonsin bli lika bra som det var när det var som bäst. Det kommer inte ens bli sig likt överhuvudtaget. Och inget lim i världen kan laga mitt trasiga jag helt och hållet.
Men Tvåtusenåtta ska bli bra. Det kommer att bli bra, mycket mycket bättre än tvåtusenförbannadesju. Jag har lagt ett litet avstånd mellan mig och allt det där. Då blev det för mycket på en gång helt enkelt. Jag kunde inte hantera det. Jag som aldrig har varit sådär "svag", jag blev liksom S:et i svag. Ordet knäckts ansikte utåt. Deprimerads talesperson. Jag var ett vrak. Ett fragment av den person jag tidigare varit. Så psykiskt kasst vill jag aldrig må igen, inte heller så fysikt dåligt. Fy fan alltså, jag mådde konstant illa, tappade aptiten och kunde inte sova. Det ska aldrig hända igen, jag ska aldrig dit ner igen. Det är mitt nyårslöfte nummer ett.
Tiden läker alla sår sägs det. Jag vet inte om det stämmer. Är det inte bara så att man blir bättre på att inte känna efter? När det har gått tillräckligt lång tid och man har lyckats att inte känna efter på länge, då känns det faktiskt bättre. Nu har det ändå gått en tid och visst känns det bättre, mycket bättre. Numera känner jag mig inte som gårdagens tidning varje dag. Bara ibland.

2007 var året då jag tillslut insåg vilka i min omgivning som var verkliga vänner, vänner värda att behålla. De som faktiskt ville kännas vid mig, till och med när man inte är "kul, hipp och inne". De som inte såg mig som en svår och jobbig grej.
Ni är överlägsna.

Med en viss risk för att bli töntigt heja heja-friskisochsvettis- hurtig:

2008

-

here I come!

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år

jag har trampat upp stigar där gränserna går

och du blir aldrig en vän igen

en mot en tills morgonen kommer

Nytt år, nytt liv, ny blogg

Tvåtusenåtta är det nya, jag ska börja om från början. Det här året ska bli så jävla bra att jag kan glömma det förra. Nytt och fräscht ska de va!