Loss of appetite

Ibland händer det att jag tänker tilbaka på den gamla tiden. Ibland händer det också att jag tänker tillbaka på mellan tiden, tiden efter den bra gamla tiden så att säga. Tiden då allt bara var ett enda stort kaos. Det är sjukt egentligen hur man mår i hjärtat kan påverka en fysiskt. Jag minns till exempel att oftast var jag inte ett dugg hungrig. Tappade aptiten totalt liksom. Nån period åt jag inte fruktost en enda dag. På lunchen lade jag upp en liten portion av det som jag då tyckte var motbjudande skolmat, bara för att det skulle se bra ut, men egentligen åt jag bara ananas. Middagen var väl ungefär i samma stuk. Vissa dagar blev det bara hårdbröd andra ris med kyckling. Jag åt i princip enbart protein i form av kyckling det året. Sinnessjukt egentligen! På helgerna var det väl egentligen ännu värre. Jag drack vatten, saft och mjölk men det var ungefär allt som slank ner i min kropp också. Åt jag så åt jag bara det jag verkligen var sugen på, vilket var hallon eller popcorn typ. Jag har så svårt att fatta att det där var jag. Det är så stört att jag av alla människor inte kände för att äta?! Men jag hade i princip en konstant känsla av illamående i några veckor om inte månader. En reaktion på sorg antar jag. Jag fattade inte det då, men det var ju vad det var. Relativt skönt att den tiden är över! Det krävdes nog att jag flyttade för att det skulle bli helt bra. Lite distans till det hela, innan var det så nära inpå. Nu såhär i efterhand är man i alla fall finally free och back in business med käket!